Nu kör Martin Bengtsson igen
(S. Rubin)
Martin Bengtsson slutar köra
På hösten -94
Det är nerverna
Som krånglar på nytt
Åren dom går
Men tiden står stilla
Och Martin blir sakta
Som förbytt
En natt i raden
Av ensamma nätter
Går han ut till långtradaren
Han säger till sig själv:
- Nu är det slut
På alla om och alla men
- Nu kör Marin Bengtsson igen
Han tänker: - Så är livet
Man tar allt för givet
Tills en vacker dag
Då sitter man där
Han tänker på en sång
Som han hörde en gång
Av Cornelis
Det var nånting sånt här:
Det som ska göras
Ska göras riktigt
Det ska göras nu
Och inte sen
Men nu är det bestämt
Nu är det slut
På alla om
Och alla men
Nu kör Martin Bengtsson igen
Nu kör Martin Bengtsson igen
Nu kör Martin Bengtsson igen
Och det känns på nåt sätt
Som om ingenting har hänt
Nu kör Martin Bengtsson igen
Martin Bengtsson drar iväg
I ett moln av damm
Mot en plats
Han redan valt ut
Han kör genom natten
Tills han kommer fram
Dit där landsvägen
Följer ett stup
I hundra kilometers fart
Styr han rakt mot stupet
När en röst i han inre ropar:
- Nej!
Han ställer sig på bromsarna
Och stannar just vid stupet
Rösten säger: - Åk hem!
Och börja om från början igen
Nu kör Martin Bengtsson igen
Nu kör Martin Bengtsson igen
Och det känns på nåt sätt
Som om ingenting har hänt
Nu kör Martin Bengtsson igen